jag hade en vän en gång. Vi var rätt så tajta. Problemet var att jag inte kunde leva med personen. jag kände mig utnyttjad av personen. jag köpte hennes cigg gav henne växel bjöd på mat men fick inget tillbaka. inte nog med de så var jag tvungen att vara hemma varje helg för att personen ska ”sova hos mig” men egentligen smyger ut på natten för att umgås med andra. och jag får sitta hemma på mitt rum hela kvällen och natten. mina helger blev alltså förstörda.
Så jag sa till den personen att vi kanske behövde ta en paus eller kanske inte vara så tajta längre, jag mena att vi fortfarande kunde vara vänner och kunna samtala men kanske inte vara med varan varenda sekund.
Det blev bråk och personen sa till mig att växa upp och att personen hade tröttnat på mig för länge sen. varför var då den här personen då med mig?
sedan sa personen samma sak som min mamma sa till mig när hon övergav mig.
och jag vet att de var med mening. för jag har pratat med personen om de och sagt hur jag kände mig när hon sa de.
Och när den personen sa samma ord som mamma blev jag verkligen sårad. jag vill verkligen inte ha nått med den personen att göra med igen.
några dagar senare skriver personen på facebook att alla gör fel och att personen är ledsen och så skicka personen en låt jag inte lyssna på. jag läste inte allt heller för jag var så jävla les på personen efter de hon hade sagt till mig.
sen efter de så får man höra att personen går omkring och säger att jag är en fitta till alla.
och nu får jag höra att personen går omkring och säger så för att personen saknar mig.
och på måndag vill den personen prata med mig.
om den personen tror att personen ska få tillbaka mig som vän så är de redan försent.
inte ens min mamma har jag förlåtit för dom orden hon sa till mig så varför ska jag förlåta en person som inte betyder något för mig jämfört med min mamma?
så de ska bli kul och höra vad du har och säga. men de kommer aldrig gå att säga förlåt och tro att allt är bra igen. för de du gjorde och sa de e inte förlåtligt.