jag hade en vän en gång. Vi var rätt så tajta. Problemet var att jag inte kunde leva med personen. jag kände mig utnyttjad av personen. jag köpte hennes cigg gav henne växel bjöd på mat men fick inget tillbaka. inte nog med de så var jag tvungen att vara hemma varje helg för att personen ska ”sova hos mig” men egentligen smyger ut på natten för att umgås med andra. och jag får sitta hemma på mitt rum hela kvällen och natten. mina helger blev alltså förstörda.
Så jag sa till den personen att vi kanske behövde ta en paus eller kanske inte vara så tajta längre, jag mena att vi fortfarande kunde vara vänner och kunna samtala men kanske inte vara med varan varenda sekund.
Det blev bråk och personen sa till mig att växa upp och att personen hade tröttnat på mig för länge sen. varför var då den här personen då med mig?
sedan sa personen samma sak som min mamma sa till mig när hon övergav mig.
och jag vet att de var med mening. för jag har pratat med personen om de och sagt hur jag kände mig när hon sa de.
Och när den personen sa samma ord som mamma blev jag verkligen sårad. jag vill verkligen inte ha nått med den personen att göra med igen.
några dagar senare skriver personen på facebook att alla gör fel och att personen är ledsen och så skicka personen en låt jag inte lyssna på. jag läste inte allt heller för jag var så jävla les på personen efter de hon hade sagt till mig.
sen efter de så får man höra att personen går omkring och säger att jag är en fitta till alla.
och nu får jag höra att personen går omkring och säger så för att personen saknar mig.
och på måndag vill den personen prata med mig.
om den personen tror att personen ska få tillbaka mig som vän så är de redan försent.
inte ens min mamma har jag förlåtit för dom orden hon sa till mig så varför ska jag förlåta en person som inte betyder något för mig jämfört med min mamma?
så de ska bli kul och höra vad du har och säga. men de kommer aldrig gå att säga förlåt och tro att allt är bra igen. för de du gjorde och sa de e inte förlåtligt.

Det finns en flicka i världen som ensam står,

Hennes hjärta är fullt av svek sorg.
Snart är hennes hjärta fullt av bara sår.

Ångesten tynger henne hårt,

Flickan vill vara lycklig, varför så svårt att förstå?
På flickans kinder rinner det våta tårar,
Hon vet hur hårt hårda ord sårar.

Flickan var en gång lycklig som ofta log,

Många år sen det leendet dog.

Livet flickan har är inget värt,

Hon har förlorat allt som hon höll kärt.

Flickans dagar är ett skådespeleri,

Nätterna är fulla av gråt o kvävda skrik.

Hon undrar är livet bara ett spel,

Varför måste allt kännas så himla fel?

Flickan vill ta sitt liv, men hon har inget mod,

Om någon bara förstod!

Hon vill luta sig över vattnets kant, och låta vattnet föra henne bortom horisonten kant,

Ja vad som helst för att ta död på sina plågor

Livet är ingen lättsam lek,

Det är blott fyllt av ångest o svek.

Det sorgligaste är, att flickan det är jag


Tur att jag inte känner mig så nu längre. jag har riktiga vänner och en underbar pojkvän som jag älskar.
Jag känner mig inte ensam längre.
men jag har fortfarande kvar svek och sorg.
men de kommer alltid att leva kvar.
Det ända man kan göra är att fortsätta leva vidare.

Du kan inte säga att de är mitt fel.

Jag följde inte dina krav och för de ska man bli hatad.
Jag bryr mig inte om vad du gör.
Du kan inte förstöra mig.
Jag har lärt mig från för och blivit starkare.
Du försöker med samma ord som min mor.
Men du dom orden har jag redan hört, kom med något nytt.
Du förstår du kan inte styra mitt liv så lägg av och leka allan för du kommer ingen vart med de.
Jag säger till dig bli en ny människa för i slutet så tröttnar man och man orkar inte med kraven.

Och de är inte vi som är felet.
De är dags att du ändrar på dig också

ser dig sårad och ledsen, vad  ska jag göra?

försöker trösta dig men är inte till någon hjälp.
du lämnar mig mer och mer. men när du är ensam då kommer du tillbaks.
är jag ett andra hans val  eller gömmer du bara bort mig och kommer ihåg mig när du är ensam.